Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cleom. och Dion. Allt detta taga vi uppå vår ed.
Leont. Bryt upp signetet då och läs.
Alla. Välsignad vare store siarguden!
Herm. Högtlofvad han!
Leont. Men har du ock läst rätt?
Embetsm. Ja, dyre kung, just så som har står skrifvet.
Leont. Det fins ej minsta sanning i oraklet;
Domstolen fare fort; det der är lögn.
Bet. Min konung, herre konung!
Leont. Hvad står på?
Bet. Ack, herre, jag blir hatad för mitt budskap! –
Prinsen, er son, har, utaf skräck och ångest
För drottningen, gått bort.
Leont. Gått bort?
Bet. Har dött.
Leont. Apollo vredgas; sjelfva himlen straffar
Min orättfärdighet. – Hvad är på färde?
Paul. Det budet blef vår drottnings död. - Se hit
Och märk hvad döden gör.
Leont. Bär henne bort.
(Paulina och hofdamerna bära ut Hermione).
Blott känslors öfversvall! Det blir väl bättre. –
Jag allt för mycket misstänksam har varit. –
Jag ber er, använd flitigt alla medel
Till hennes räddning. – Tillgif mig, Apollo,
Min grofva hädelse mot ditt orakel!
Jag skall Polyxenes försona, söka
Min makas kärlek, kalla hem Camillo,
Den jag förklarar vara from och redlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
