Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vred himlen är på oss för hvad vi göra
Och blickar bistert ned.
Ant. Dess helga vilja ske! – Gå nu om bord,
Se efter båten; ej det dröjer länge,
Förrän jag ropar dig.
Mat. För all del, skynda
Och gå ej allt för långt i landet upp;
Här blir ett fasligt väder. Utomdess
Är detta ställe ryktbart för de vilddjur
Som lura här på rof.
Ant. Gå du din väg,
Jag kommer straxt.
Mat. Det fröjdar mig af hjertat
Att vara detta qvitt.
(Han går).
Ant. Kom, arma barn!
Nog har jag hört, men aldrig trott derpå,
Att döda gå igen. Sker sådant, har jag sett
Din mor i natt, ty aldrig var en dröm
Så lik ett vakande. Der kom en skepnad,
Som vände hufvudet än hit, än dit;
Jag aldrig sett en sådan smärtas käril
Så fullt och dock så skönt. I snöhvit skrud,
Ett helgon lik, hon nalkades min koj;
Tre bugningar hon gjorde inför mig,
Drog efter andan djupt, försökte tala,
Men hennes ögon blefvo tvenne källsprång;
När smärtan något stillats, bröt hon ut:
Antigonus, min vän, då ödet har
Emot din bättre vilja utsett dig
Att, som du svurit, kasta ut mitt barn –
I Böhmen finnas öde platser nog,
Gråt der och låt det ligga qvar och skrika.
Och då för evigt barnet tros förloradt,
Jag ber dig, kalla det för Perdita;[1]
Men för det grymma uppdrag som du fått
Utaf min man, skall aldrig mer du skåda
Ditt vif Paulina. – Så med qvidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
