Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En vinter-saga. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En klåda på mig i fingrarna gör,
Ty färsk-öl är en dryck för en prins.
Och lärkan, som sjunger tirlitt tirliritt, –
Hej ho, med bofink och trast! –
Är sommarmusik för slink-följet mitt,
Då vi tumla på hösäck och qvast.
Jag har tjenat prins Florizel och gått klädd i prima
sort sammet i min dar, men nu är jag ur tjenst.
Skall jag sörja för det, min hjertanskär?
Klart skiner månen i natt;
Och när jag vandrar båd här och der,
Jag får väl i något fatt.
Om tattarn får lof att lefva i fred
Och gå med sin svinskins-påse,
Så måtte väl jag kunna ge besked
Och i stocken stå lustig att åse.
Jag handlar med skjortor; då höken bygger bo,[1] skall
ni akta småtvätten. Min far kallade mig Autolycus,[2]
och han, som liksom jag var valpad under Mercurius,
var också en sådan der knipare utaf obetydliga
småsaker. Tärningar och slinkor hafva skaffat mig den
här munderingen, och min inkomst är utaf praktiken i
andras fickor. Galge och dråpslag äro för mäktiga på
stora vägen; stryk och hänga äro mig en förskräckelse;
hvad lifvet efter detta beträffar, all tanke derpå
sofver jag bort. – En fångst, en fångst!
(Den unga herden kommer).
Den u. herd. Låt se: hvar elfte gumse[3] – tjugoåtta
marker; tjugoåtta marker – ett pund och några
skilling; femtonhundra klippta, – hvad går då ullen
till?
Autol. Om snaran håller, är fogeln min.
Den u. herd. Till att räkna ut det der behöfs en
tunna krita. – Låt se: hvad skall jag köpa till
vårt fårklippnings-kalas?[4] "Tre skålpund socker, fem
skålpund korinter, risgryn" – hvad skall syster min
göra med risgryn, hon?
[1] Då smärre
linnepersedlar, som voro uthängda till torkning,
kommo bort, hette det att höken tagit dem för att
bädda under sig med i boet.
[2] Detta ställe har Shakspeare lånat ur en
gammal öfversättning af Lucianus, en författare
som Shakspeare synnerligen älskade.
[3] Detta är ett af de
ställen som fäst deras uppmärksamhet, som sökt bevis
för att Shakspeare i sin tidigaste ungdom deltagit
i sin fars ullhandel.
[4] På Shakspeares
tid höll man kalas både när fårklippningen började
och när den slutade. Ett sådant kallades lamb-ale
och är här till en del beskrifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:48:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/h/0239.html
