Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se så, släck ut din rodnad, för dig upp
Som festens drottning, ty du är det ju;
Välkomna oss till denna klippnings-fest,
På det att hjorden trifvas må.
Perd. (Till Polyxenes). Välkommen!
Min fader vill, att jag i dag skall vara
Värdinna här: – (Till Camillo). Välkommen! – Dorcas, gif mig
Den blomsterqvasten. – Vördnadsvärda herrar,
Vinruta har ni här och rosmarin,
De hålla hela vintern färg och lukt;
Må nåd och minne blifva er till del.[1]
Välkomna till vår klippnings-fest!
Pol. Herdinna, –
Skön är du – höfviskt pryder du vår ålder
Med vinterblommor.
Perd. Året börjar åldras, –
Dock innan sommarn dött och kylig vinter
Har blifvit född, – då blomstra just som fagrast
De brokiga löfkojorna, som kallas
Bastarder i naturen; dessa blommor
Ej finnas i vår täppa, icke heller
Vill jag af dem afläggare mig skaffa.
Pol. Men hvarför dem försmå, du hulda flicka?
Perd. Ty jag har hört, att det en konst skall finnas
Som gör dem brokiga till trots utaf
Den mäktiga, den skapande naturen.
Pol. Nå, det må vara;[2] men naturen ej
Förbättras kan igenom något medel,
Om ej naturen sjelf det medlet skapar;
Och öfver denna konst som skall förbättra
Naturen, som du säger, står en annan
Beredd utaf naturen. Hulda flicka,
Du ser ju, att man plägar viga hop
En ymp af ädel art med hel-vild stam
Och låter så en sämre bark befruktas
Med knopp af bättre sort. Det är en konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
