Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som hjelper upp naturen – eller heldre
Förvandlar den, men hela denna konst
Är sjelf natur.
Perd. Så är det.
Pol. Rikta då
Din trädgårdstäppa med löfkojestånd
Och nämn dem ej bastarder.
Perd. Med min skyffel
Jag vill ej sätta ned en enda sådan;
Ej mer än, om jag vore sminkad sjelf,
Jag skulle önska mig att denna yngling
Mig sade "det är bra" och endast derför
Mig tog till brud. – Här har ni blommor, herrar!
Krusmynta, mejram, kyndel, het lavendel,
Ringblomman som till sängs med solen går
Och stiger upp med henne gråtande,
Midsommarsblommor allt som böra gifvas
Åt medelålders män. Välkomna hit!
Cam. Tillhörde jag din hjord, fick gräset stå;
Jag endast såg på dig.
Perd. O ve! Då blef ni
Så tunn och mager, att Decemberstormen
Er blåste tvärs igenom. – Fagra vän,
Den som vårblommor hade, passande
För din tidsålder och för din och din,
Som bären än på edra jungfrugrenar
En oskuldsblomma! O Proserpina,[1]
Den som de blommor hade, dem du släppte
Från Plutos vagn, af faran skrämd! Narcisser,
Som komma förr än svalan törs och fängsla
Marsvinden med sin glans; violer, dunkla,
Men ljufvare än Junos ögonlock
Och Cypris’ andedrägt; guldvifvor, bleka,
Som dö ogifta förr’n de hunnit skåda
Solguden i hans strålars kraft, ett ondt
Som flickor ofta röna; stolts aurikler
Och kejsarkronan, alla sorters liljor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
