Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svärdsliljan också! Ack, om dem jag hade
Att göra kransar af och, ljufva vän,
Dig sålla full med dem!
Flor. Hvad? Som ett lik?[1]
Perd. Nej, som en bädd der kärlek smeks och leker;
Ej som ett lik, – om icke till begrafning
Uti min famn lifslefvande. – Se så,
Tag edra blommor nu; jag tycker just,
Att här jag spelar som jag sett dem göra
I Pingst-lustspelen. Denna granna klädning
Har visst förvandlat mig.
Flor. Allt hvad du gör,
Det gör du herrligt. Talar du, – jag ville
Dig ständigt höra tala: sjunger du, –
Jag ville att du sjöng vid köp och salu,
Sjöng då du bad, sjöng då du gaf din skärf
Och sjöng vid alla husliga bestyr.
Och när du dansar, önskar jag du vore
En hafvets bölja, som ej annat gjorde
Än detta blott: jemt rörlig, rörlig jemt,
Din enda syssla. Hvad som helst du gör
Så utmärkt är intill det aldraminsta,
Att alla dina handlingar bli krönta
Till drottningar på stund.
Perd. O Doricles,
Berömmet går för långt; om ej din ungdom
Och trogna blod skönt lyste fram derur
Och röjde att du var en redlig herde,
Jag kunde visligt frukta, Doricles,
Att falskt du giljade.
Flor. Jag tror du har
Ej större lust till skräck, än jag har afsigt
Att vålla den. Kom, nu en dans, jag ber;
Din hand, min Perdita: ett turturpar,
Som aldrig ämnar skiljas.
Perd. Nej, minsann!
Pol. Det är det skönsta torparbarn, som nånsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
