Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ditt bröst är fullt af något, som från festen
Ditt sinne drar. Minsann, när jag var ung
Och kär som du, då höljde jag min sköna
Med glitterståt. Jag skulle ha ransakat
Småkrämarns siden-skatt och hällt den ut
För hennes fot; du låter honom gå
Och handlar ingenting. Tänk om din flicka
Blir stött och kallar det för brist på kärlek
Och artighet, då kommer du i klämman
Och står der svarslös, om du annars är
Om henne angelägen.
Flor. Gamla herre,
Jag vet att hon ej aktar sådan strunt.
De skänker, dem hon väntar sig, förvaras
Uti mitt hjerta, som jag skänkt åt henne,
Men ännu icke hunnit öfverlemna. –
(Titt Perdita). Ack, här jag andas ut min hela själ
För denna gubbe, som väl ock har älskat;
Jag tar din hand så hvit och mjuk som svandun,
Så hvit som Ethiopens tand och drifvan
Som gått två gånger genom nordans sikt.
Pol. Hvad följer sedan? Se hur vackert herden
Tycks tvätta denna hand[1] så hvit förut,
Jag afbröt er, – bedyra nu, låt höra
Hvad ni försäkrar.
Flor. Ja; ni är mitt vittne.
Pol. Och denna grannen ock?
Flor. Och han, och fler
Än han och menskor, himmel, jord och allt:
Att, – om jag också vore verldens kung
Och värd min krona, eller vore skönast
Bland ynglingar som nånsin tjusat ögon
Och hade mer än menskokraft och vett –
Jag skulle detta allt för intet anse,
Om hon ej höll mig kär; ge henne allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
