Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillegna, helga allt åt henne, eller
Förderfva det i grund.
Pol. Ett vackert tillbud!
Cam. Det röjer väldig kärlek.
Den g. herd. Nå, min dotter,
Detsamma säger du?
Perd. Jag kan ej tala
Så väl på minsta sätt, ej mena bättre;
I mina tankars rena spegel ser jag
Hans tankars renhet.
Den g. herd. Topp! Gif nu ett handslag. –
J obekanta vänner, varen vittnen:
Jag honom ger min dotter; hennes hemgift
Blir lika stor som hans.
Flor. Då får det bli
Er dotters dygd, ty dör en viss person,
Så får jag mer än ni kan drömma om –
Då lär ni häpna. Kom, förlofva oss
I dessa vittnens rund.
Den g. herd. Tag hit din hand, –
Din hand, min dotter.
Pol. Sakta, kära herde;
Har du en far?
Flor. Ja visst; hvad rör det honom?
Pol. Är han om detta underrättad?
Flor. Nej,
Det är han ej och skall ej heller bli.
Pol. Mig tycks en far
Är, när en son sitt bröllop har, en gäst
Som pryder bordet. Säg mig nu en sak:
Är ej din fader vorden oförmögen
Att handla klokt? Är han ej slö af ålder
Och svag af slagfluss? Kan han tala? Höra?
Förvalta sitt och känna menskor åtskils?
Är han sängliggande och barn på nytt?
Flor. Nej, bästa herre, han sin helsa har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
