Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och anser dig ej närmare vårt blod
Än från Deucalion. Hör hvad jag säger,
Följ oss till hofs. – Du, lurk, skall denna gången,
Fastän belastad med vår onåd, slippa
Dess dödeliga hugg. – Du, trollska väsen,
Väl värd en dräng, ja honom till och med
Som, kränktes ej vår ära derigenom,
Sig gör ovärdig dig – om nånsin du
För honom öppnar denna hyddas dörr
Och famnar om hans kropp med dina armar,
Så skall jag skaffa dig en död så grym
Som du är späd för den.
(Går).
Perd. Jag är förlorad! –
Jag blef ej mycket skrämd; ett par tre gånger
Höll jag väl på att säga honom öppet,
Att samma sol som skiner på hans hof
Ej döljer sina kinder för vår hydda,
Men ser på båda lika. – Gå, min prins,
Jag sade ju hvad hända skulle; tänk
Uppå er egen ställning. Ack, jag drömde!
Men, vaken nu, jag är ej minsta grand
Prinsessa mer, men mjölkar mina får
Och gråter bittert.
Cam. Nå, hur står det till,
Du gamla fader, svara förr’n du dör.
Den g. herd. Jag hvarken tänka eller tala kan
Och djerfs ej heller veta hvad jag vet. –
Ack, nådig herre,
Ni har en åttitre års gubbe dödat,
Som trodde sig i lugn få gå i grafven
Och dö uti den säng der far min dog
Och ligga tätt invid hans fromma ben.
Nu skall en bödel mig bestå min svepning
Och lägga mig der ingen prest mig skänker
En skofvel mull! – Fördömda kräk, som visste
Att han var prins och ändock vågade
Med honom byta tro! – Förbi! Förbi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
