Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om nu jag finge dö, så hade jag
Den stund upplefvat då jag gerna doge.
(Går).
Flor. Hvi ser ni så på mig? Jag är blott sorgsen,
Men ingalunda skrämd; jag är blott hejdad,
Men ej förändrad: den jag var, den är jag.
Ju mer man drager mig tillbaks, dess mer
Jag sträfvar fram; ovilligt ej jag tyder
Min kärleks töm.
Cam. Min nådigaste herre,
Er faders lynne känner ni; ej nu
Han låter tala vid sig, icke heller
Lär ni försöka det; jag rädes ock,
Att han ej ens kan tåla se er nu.
Förrän hans höghets raseri har stillats,
Besök ej honom.
Flor. Ej jag ärnar det. –
Ni är Camillo?
Cam. Ja, ers konglig höghet.
Perd. Hur ofta har jag icke detta spått?
Hur ofta sagt: "min värdighet tar slut
När den blir känd?"
Flor. Ej annat kan den störta
Än trohetsbrott af mig. Sker sådant, må
Naturen klämma jordens refben samman
Med alla frön derinom! – Lyft ditt öga. –
Stryk ut mig från min arfsrätt, fader; jag
Min kärleks arfving är.
Cam. Låt råda er.
Flor. Utaf min kärlek, ja. Om mitt förnuft
Vill lyda den, så är jag ju förnuftig.
Om ej, så blir min själ mer nöjd med vanvett
Och helsar det välkommet.
Cam. Ni förtviflar.
Flor. Ja, nämn det så; då hålles dock mitt löfte,
Och sådant kallas hederligt. Camillo,
Jag ej för Böhmen med dess hela ståt
Och ej för allt hvad solen skiner på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
