Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och göra hvem hon ville ögonblickligt
Till proselyt.
Paul. Hur då? Månn’ qvinnor ock?
Hofm. Ja, qvinnor älska henne derför att
Hon qvinna är, mer värd än någon man;
Och männen derför att hon är bland qvinnor
Den aldrabästa.
Leont. Gå, Cleomenes, –
Du sjelf och följd af dina värda vänner –
Och för dem i vår famn. – (Cleomenes m. fl. gå). Dock är det sällsamt,
Att så han stjäl sig på oss.
Paul. Om vår prins,
En perla ibland barn, nu hade lefvat,
Han passat bra till denna prinsens sällskap,
Ty knappt en månad skilde mellan båda.
Leont. Jag ber dig, tyst! Du vet, att än en gång
Han dör för mig, när man om honom talar;
Då jag får prinsen se, uppväckte säkert
Ditt tal hos mig betraktelser, som kunde
Beröfva mig förnuftet. – Nu de komma.
(Cleomenes, Florizel, Perdita och svit komma).
Er mor, min prins, sin äkta bädd var trogen:
En afbild af er konungsliga far
Hon gaf i er. Om nu ej mer jag vore
Än två och tjugo år, – er faders bild
Så träffad är i er, så fullt han sjelf,
Att er, som honom, bror jag kallade
Och talade om något tokigt pojkstreck
Som vi ha gjort. Var hjertligen välkommen
Med er gemål – gudinna! – Ack, jag mist
Ett par, som mellan himmelen och jorden
Så undransvärdt nu kunde hafva stått
Som du, bildsköna par! Då miste jag –
Allt egen dårlighet – er tappra faders
Ej sällskap blott, men vänskap; än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
