Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adr. Tillåt, ers nåd: — Antipholus, min man,
Som öfver mig och allt mitt gods är herre
I kraft af edra stadgar, har i dag
Olyckligtvis så ytterst tokig blifvit,
Att rasande han sprungit genom staden
Med sin betjent, som lika galen är,
Och gjort förtret åt stadens borgare
Med hemgång och med tillgrepp utaf nipper
Samt allt hvad han i yrseln tyckte om.
En gång jag sände honom bunden hem
Och gick att ställa allt det våld tillrätta,
Som här och der han gjort i raseri;
Men — hur han mäktat fly, det vet jag icke —
Han slet sig lös från sina väktare
Och kom i sällskap med sin galna dräng —
Rasvilla båda och med dragna värjor —
På nytt emot oss, gjorde häftigt anfall
Och körde bort oss. För att binda dem
Vi vände om förstärkta, men de flydde
Till detta kloster, dit vi dem förföljt.
Nu stänger abbedissan porten för oss,
Vill icke låta oss gå in till honom
Ej heller skicka honom ut till oss.
Gif derför nu befallning, ädle hertig,
Att han förs ut och sändes hem att vårdas.
Hert. I krig din man mig tjent för längesedan,
Och jag dig lofvade vid furste-ära,
När du till man och herre honom tog,
Att visa honom all den nåd jag kunde. —
Gå, någon, klappa der på klosterporten
Och bed fru abbedissan komma hit,
Jag vill afgöra detta förr’n jag går.
(En tjenare kommer).
Tjen. Min fru, min fru, var snabb och rädda er;
Min herre och hans dräng ha sluppit lösa,
Karbasat pigorna och bundit doktorn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
