Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag icke gör det. Och hvad som helst man också må
motsäga er i, — ni är förbunden att tro det.
Aeg. Ej heller rösten! Tid, du väldige,
Har du så knäckt och sprängt min arma tunga
På sju år blott, att ej min enda son
Käns vid de ljud som qvalen ha förstämt?
Om ock min pannas skrynklor blifvit höljda
Uti den skrumpna vintrens kalla drifvor,
Och alla mina ådror frusit till;
Min lefnads natt har dock sitt minne qvar,
Min tärda lampa än ett litet skimmer;
Mitt döfva öra än en smula hörsel,
Och alla dessa gamla vittnen säga
Bestämdt: du är min son Antipholus.
Ant. fr. Eph. Jag har ej någonsin min fader skådat.
Aeg. Min son, vi skildes åt i Syracusa
För knappa sju år se’n; men kanske du
Blygs att mig kännas vid i mitt elände!
Ant. fr. Eph. Min hertig och enhvar som känner mig
Kan vittna om att så det icke är;
Jag har ej nånsin skådat Syracusa.
Hert. Hör nu, Syracusan; i tjugo år
Antipholus har njutit mitt beskydd
Och ej på hela tiden sett din stad.
Du jollrar utaf ålderdom och skräck.
Abb. Min nådigaste herre,
Se här en svåra förorättad man!
(Alla tränga sig ikring honom för att se honom).
Adr. Två makar har jag, om ej ögat sviker.
Hert. Den ena är den andras genius;
Men hvilkendera är nu menniska
Och hvilkendera vålnad? Lös mig gåtan.
Drom. fr. Syr. Jo, jag är Dromio; bed denne gå.
Drom. fr. Eph. Nej, jag är Dromio; låt mig få stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
