Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer allvarsam och sträng än hetsig ungdoms
Fåfängliga begär.
Thom. Törs jag er fråga?
Hert. Ni känner mer än någon ann’, min far,
Hur jag har städse älskat ensligheten
Och ringa aktat dessa stora sällskap,
Der ungdom, flärd och dårlig högfärd rusta.
Jag öfverlemnat har åt Angelo,
En man af goda seder, tukt och ära,
Min oinskränkta makt i Wien här,
Och han förmodar att jag rest till Pohlen,
Ty jag har sådant rykte spridt bland folket;
Man tror det ock: nå väl, min fromme fader,
Ni frågar säkert hvi jag detta gjort?
Thom. Det gör jag gerna, nådig herre.
Hert. Vi hafva skarpa bud och stränga lagar, –
Kapson och betsel åt ett styfmunt slägte, –
Men vi dem låtit slumra fjorton år
Liksom i kulan ett föråldradt lejon,
Som ej går ut på rof. Likt svaga fäder,
Som bundit hotande sitt björkris hop,
Och endast visat det för sina barn
Till skräck, men ej till bruk; snart riset blir
Begabbadt mer än fruktadt; så vår lag,
Som glömt att straffa, och sig sjelf har glömt,
Och fräckhet drager domaren vid näsan;
Sin amma barnet slår, och allt decorum
Går platt förloradt.
Thom. Men ers höghet sjelf
Har kunnat släppa lös den bundna lagen,
Och så ni hade verkat större skräck
Än nu lord Angelo.
Hert. För mycken, kanske.
Mitt fel det var att folket sjelfsvåld fått,
Det vore våld att näpsa dem för synder,
Som sjelf jag vållat; ty man vållar ondt,
När onda bragder få passera fritt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
