Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om hertigen nånsin kommer tillbaka, – som vi alla
bedja att han måtte göra – så anhåller jag om att ni
ville stå till svars inför honom. Om ni har talat som
en hederlig karl, så har ni mod att försvara edra ord.
Det är min pligt att dertill uppfordra er; var så god och
säg mig hvad ni heter.
Luc. Herre, mitt namn är Lucio; hertigen känner mig.
Hert. Han skall lära känna er ännu bättre, om jag
lefver så länge, att jag kan ge honom underrättelser om er.
Luc. Jag är icke rädd för er.
Hert. Antingen hoppas ni på att hertigen aldrig skall
komma igen, eller inbillar ni er att jag är en allt för
oskadlig motsåndare. Jag kan också icke göra er stort
ondt; ni svär nog på att ni aldrig har sagt det här.
Luc. Nej, förr vill jag låta hänga mig; du misstage
dig på mig, pater. Men nog om detta. Kan du säga mig
om Claudio skall dö i morgon eller ej?
Hert. Hvarför skulle han dö?
Luc. Jo, för det att han tappat på en butelj med en
tratt. Jag skulle önska, att hertigen, som vi tala om, vore
hemma igen. Den här oförmögna regenten ödelägger hela
provinsen med återhållsamhet. Sparfvarna få icke bygga
under hans taklister, emedan de äro kärliga utaf sig.
Hertigen skulle säkert låtit det som skett i mörkret
handhafvas i mörkret; han skulle aldrig hafva bragt sådant i
ljuset. Ack, om han vore hemma igen! Nu skall den
stackarn Claudio dö för en smula uppskörtning. Farväl,
goda pater! Jag ber dig, inneslut mig i dina böner.
Hertigen, det säger jag dig än en gång, äter nog kött
på Fredagen. Hans tid är visst förbi; men ändå säger jag
dig, att han skulle kyssa en tiggerska, om hon också
luktade af surt bröd och lök. Du kan säga, att det är jag
som har sagt det. Farväl! (Går).
Hert. Det fins ej makt och höghet här på jorden,
Som slipper tadel; snöhvit dygd är vorden
Lönnmördad af förtal: ej kung det fins,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
