Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 7 - Macbeth. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej du och jag då fritt verkställa med
Den obevakta Duncan? Hvad ej göra
Med dessa druckna tjenare, som skola
Uppbära skulden for vårt stora mord?
Macb. Föd mig ej döttrar! Blott åt mankön bör
Din oförfärade natur ge lif. –
Skall man ej tro, när vi med blod ha färgat
De båda söfda kammarpagerna,
Och nyttjat deras dolkar just, att de
Ha mordet gjort?
L. Macb. Hvem vågar annat tro,
Då, vid hans död, vårt gälla klagoskri
Vi stämma upp?
Macb. Jag färdig är och spänner
Hvarenda nerv till denna fasans gerning.
Kom, låt med vänlig min oss ondskan hölja;
Falskt anlet måste hjertats falskhet dölja.
Banq. Hvad lider natten, gosse?
Fleance. Ej jag har
Hört klockan slå, men månen har gått ned.
Banq. Och den går ned mot klockan tolf.
Fleance. Jag tror,
Att det är sednare på natten, fader.
Banq. Här, tag mitt svärd. – Man sparsam är i himlen;
Dess alla ljus ä’ släckta. – Tag ock detta. –
En blytung sömnlust ligger öfver mig,
Och likväl skulle jag ej vilja sofva.
Barmhertighetens Gud, förtag i mig
De onda tankar, som naturen låter
I sömnen komma! – Gif mig hit mitt svärd. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
