Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bortsofvit ruset nu och vaknat upp
För att så blekt och glåmigt stirra på
Hvad nyss det villigt gjorde? Nu, Macbeth,
Vet jag hur du mig älskar. Räds du för
Att vara samma man i bragd och mod
Som du i lystnad är? Vill du besitta
Det som du anser vara lifvets prydnad
Och likväl vara för dig sjelf pultron
Och löpa med "jag ville nog, men törs ej"
Likt katten kring den heta –
Macb. Tyst, jag ber!
Jag vågar allt,[1] som anstå kan en man;
Den som mer vågar, är ej någon sådan.
L. Macb. Hvad var det då för djur, som dig förmådde
Att af din plan ge mig förtroende?
När du det vågade, då var du man
Och vore – om du djerfdes vara mer
Än hvad du var – så mycket mer en man.
Då fans ej tid, ej plats, dock ville du
Dem båda göra; nu de gjort sig sjelfva,
Men deras tillbud dig tillintetgör.
Jag ammat har och vet hur ljuft det är
Att älska barnet som vid bröstet ligger,
Men skulle, bäst det log emot min blick,
Ha slitit spenen ur dess mjuka gom
Och stött dess hjerna ut, om så jag svurit
Som du på detta.
Macb. Men, om ej det lyckas?
L. Macb. Ej lyckas! – Skrufva modet riktigt in,[2]
Så skall det lyckas. Låt blott Duncan somna –
Och resans mödor skola förr än vanligt
Inbjuda sömn – hans båda kammarpager
Skall jag med vin och rusdryck döfva så,
Att minnet, som är hjernans väktare,
Skall bli en dunst, och tankens boningshus
Ett rökfång blott. När uti djurisk sömn
De ligga dränkta, som i död, hvad kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
