Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det som skulle beledsaga åldern –
Bli ärad, älskad, lydd, af vänner hyllad –
Kan jag ej vänta mig; men i dess ställe
Förbannelser, ej sagda högt, men djupa,
Munväder, smicker, som det arma hjertat
Mig gerna vägrade, om blott det tordes. –
Seyton!
Seyt. Hvad är min konungs nådiga behag?
Macb. Hvad nytt för öfrigt?
Seyt. Allt bekräftar sig,
Som redan är berättadt.
Macb. Jag vill slåss,
Tills allt mitt kött från benen blifvit hackadt.
Tag hit min rustning.
Seyt. Än behöfs den ej.
Macb. Jag tar den på. Sänd ut mer rytteri,
Låt genomströfva landet; häng enhvar
Som nämner fruktan. – Gif mig hit min rustning. –
Hur mår den sjuka, doktor?
Läk. Ej så sjuk
Som qvald af mörka fantasiers hop,
Som nekar henne ro.
Macb. Kurera det.
Kan du ej ge recept mot sjukligt sinne,
Ur minnet rycka upp inrotad sorg,
Utplåna hvad i hjernan qvalen skrifvit
Och rensa bort med glömskans ljufva motgift
Ur bröstet det förderfveliga ämne,
Som ligger tungt på hjertat?
Läk. Deri måste
Den sjuka sjelf sig hjelpa.
Macb. Nå, kasta då för hundarna din läkdom;
Den duger ej för mig. – Kom, hjelp mig spänna
Min rustning på; tag hit kommandostafven. –
Seyton, sänd ut dem. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
