Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Narr. Jo minsann har jag icke ännu några andra heliga
skäl, sådana de äro.
Grefv. Få verldens barn veta dem?
Narr. Jag har varit ett syndigt kreatur, min fru,
likasom ni och allt annat kött och blod är, och nu
vill jag gifta mig för att rätt kunna ångra.
Grefv. Ditt giftermål snarare än dina synder.
Narr. Jag har inga vänner, min fru; och jag hoppas
att få vänner för min hustrus skull.
Grefv. Sådana vänner äro dina fiender, min gosse.
Narr. Då vet ni inte hvad goda vänner vill säga,
nådig fru; de skälmarna komma att göra hvad jag icke
mer orkar med. Den som plöjer min åker sparar mina
dragare och ger mig rådrum att berga in grödan: är jag
hans hanrej, så är han min dräng. Den som tröstar
min hustru, han tröstar mitt kött och blod; den som
tröstar mitt kött och blod, han älskar mitt kött och
blod; den som älskar mitt kött och blod, han är min
vän: ergo är den som kysser min hustru min vän. Om
bara folk kunde vara belåtna med att vara det som de
ä’, så hade man intet att frukta för i giftasväg; ty
Charbon, den unga puritanaren, och Poysam, den gamla
papisten, huru strängt än deras hjertan äro åtskilda
i religion, komma dock öfver hufvud taget på ett ut;
de kunna stångas så bra som trots någon bock på fäladen.
Grefv. Skall du då i all din dar förblifva en fräck
och försmädlig skälm?
Narr. Nej, en profet, nådig fru, som säger sanningen
rent ut.
Jag sjunger samma visa, märk,
Ni männer, dumma djur:
Allt äktenskap är ödets verk,
Men hornen pur natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
