Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För himlens Gud och er, att framför er
Och näst till himlens Gud jag honom älskar.
Min slägt är arm, men dygdig: så min kärlek.
Blif icke ond! Det kränker ju ej honom,
Att han af mig är älskad. Efterhängsen
Min kärlek aldrig var på något vis;
Ej min han blifve förr’n jag det förtjenar,
Dock vet jag ej hur sådant skall förtjenas.
Jag kämpar fåfängt, älskar utan hopp
Och gjuter städse dock min kärleks skurar,
Som aldrig sina af, i detta såll,
Som aldrig fylls. Så, lik en Indian,
Jag dyrkar, from i min förvillelse,
Den sol, som skådar ned på bedjaren,
Men märker honom ej. Min ädla fru,
Låt ej ert hat emot min kärlek drabba
Der, hvarest sjelf ni älskar; om ni sjelf,
Hvars ålders ära dygdig ungdom röjer,
Har nånsin så af hjertats innersta
Med kyskhet hoppats och med värma älskat,
Att Amor och Diana voro ett,
O, skänk då ert förbarmande, min fru,
Åt henne, som sitt allt förloradt såg,
Och ändock lånte ut med gifmild håg,
Och böd ej till det hennes hjerta böd,
Men lefde, gåtolikt, en ljuflig död.
Har du ej nyligen för afsigt haft
Att resa till Paris? Säg sanningen.
Det har jag haft, min fru.
Och hvarför? Säg!
Jag talar sanning; himlen är mitt vittne.
Min far har lemnat mig i arf recepter
Af sällsam kraft och verkan, dem han pröfvat
Osvikeliga under lång praktik.
Dem böd han mig med största omsorg gömma
Som dyra skatter, hvilkas inre värde
Ej fyllest kunde skattas. Ibland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
