Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gör som vi, som efter skenet dömma,
Men syndigt är af oss att endast se
Ett menskoverk i hjelp, som himlar ge.
Ack, dyre furste, låna mig ditt öra
Och se hvad himlen, ej hvad jag kan göra.
Jag ämnar ej bedra; i mina ord
Ej någon svekfull mening skall bli spord.
Jag tror och vet och säger det försann:
Min läkdom slår ej fel: ni botas kan.
Är du så säker! – Inom hvilken tid?
Om himlens Gud mig unnar nåd och frid,
Förr’n tvenne gånger, på en ban som strålar,
Apollo kuskat sina snabba fålar;
Förr’n tvenne gånger aftonstjernans strimma
Har slocknat ut i dunkel och i dimma;
Förr’n tjugofyra gånger lotsen hunnit
Att se hur timmen ur hans glas har runnit,
Ni skall bli frisk; ert onda skall ha flytt
Och lif och helsa blomstra upp på nytt.
Hvad djerfs du våga, då du är så säker
Uppå din sak?
Att man på gatan vräker
Mitt jungfrunamn och på ett skamligt vis
Mig kallar sköka, värd att slita ris,
Ja, att mitt lif, i jemmerligt elände,
Uppå den värsta pinobänk sig ände.
Mig tycks i dig jag hör ett himmelskt bud.
Som talar väldigt, fast i svaga ljud,
Och hvad mig förr orimligt tycktes vara,
Det tycks mig nu sin rimlighet förklara.
Ditt lif är dyrbart; allt är dig beskärdt,
Som nämnes lif och lifvets namn är värdt.
Dig ungdom, klokhet, mod och fägring smycka,
Ja, allt som lifvets vårfröjd kallar lycka:
Att våga detta allt, det är ett prof
På kunskap eller dårskap utan hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
