- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tionde bandet /
74

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. IV, 4 - Slutet godt, allting godt. IV, 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och henne till ett verktyg att förskaffa
Min make åter. – Underbara mankön,
Som kan så ljuft begagna hvad det hatar,
Då fräck förtröstan på bedragna sinnen
Befläckar svarta natten! Lustan så
Med hvad den afskyr leker vildt ändå. –
Men mer en annan gång. – Diana, ni
Skall, ledd af mig, ännu fördraga något,
Som gagnar mig.


Dian.

Må död med ära följa
På edra fordringar, jag tillhör er
Och lider hvad ni vill.


Hel.

Men nu, jag ber, –
Knappt ordet utsagdt är förr’n sommar kommer,
Då rosen löf, ej endast törnen, bär
Och är så ljuf som skarp. Vi måste bort;
Vår vagn är färdig; tiden manar oss.
Är slutet godt, är allting godt; man röner,
Att, hur det går, dock ändan verket kröner.


(De gå).

FEMTE SCENEN.



Roussillon.

(Grefvinnan, Lafeu och narren uppträda).

Laf. Nej, nej, nej. er son blef förförd utaf den
taftutkrusade karlen der, hvars nedriga saffran[1] kunde
hafva smittat en hel nations obakade och degiga ungdom
med sin färg. Er sonhustru hade annars lefvat än i
dag, och er son hade varit här hemma mera befordrad
af konungen än af den der rödstjertiga humlan, som
jag talar om.

Grefv. Ack, att jag aldrig hade känt honom! Han gaf
döden åt den dygdigaste flicka, med hvars skapelse
naturen någonsin förvärfvade sig ära. Om hon också
hade varit af mitt blod och kostat mig en moders
djupaste suckar, jag hade dock icke kunnat egna henne
en mera inrotad kärlek.


[1] Warburton tror, att
Shakspeare här alluderar på den gula stärkelsen,
uppfunnen af den illa beryktade qvinnan Turner, som
blef hängd i Tyburn för delaktighet i ett mord. Detta
är dock ovisst. Man brukade likväl på Shakspeare’s
tid en sorts gul stärkelse till halskragar och dylikt,
likasom man med saffran satte färg på bakverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free