Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förgör en vän och klagar vid hans bår;
Vår kärlek vaknar upp och bittert gråter,
Då skändligt hat åt sömn sig öfverlåter. –
Din makas själaringning vare detta.
Glöm henne nu och sänd förlofningsringen
Med kärlig håg till fagra Magdalena,
Ty hon är din. Jag dröjer här som gäst
Att se vår enklings andra bröllopsfest.
En bättre lycka nu, o himmel, gif!
Tag annars före vigseln du mitt lif.
Kom hit, min son, du, som mitt huses namn
Fortplanta skall, och gif en kärleksskänk,
Hvars gnistor väcka upp min dotters håg
Till hastig hitkomst. – Vid mitt gamla skägg
Och hvarje strå deri, din döda maka
Var älskansvärd; en sådan ring som denna
På hennes finger satt, då sist vid hofvet
Jag afsked tog af henne.
Icke denna.
Jag ber er, låt mig se den; ty mitt öga
Vid ringen fäst sig under detta samtal. –
Den varit min; jag gifvit den åt henne
Med löfte att, om någonsin hon komme
Uti behof af hjelp, vid detta tecken
Mitt bistånd ge. Hur har du mäktat röfva
Från henne denna hennes hjelp i nöden?
Ers majestät, fastän ni tycker så,
Var ringen aldrig hennes.
Jo, vid Gud!
Jag sett, att hon den bar; hon höll den kär
Som sjelfva lifvet.
Ja, hon bar den säkert.
Ni er bedrar; hon har den aldrig sett;
Den blef i Florenz kastad från ett fönster,
I papper vecklad; gifvarinnans namn
På lappen stod. Hon adlig var, och tänkte
Att jag var fri; men då jag bunden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
