Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För hela lifvet och beviste henne
Att jag med heder icke kunde svara
Mot hennes önskningar, så tvang hon sig
Till lugn med häftig kamp, men ville aldrig
Sin ring tillbaka taga.
Plutus sjelf,
Som guldtinktur och alchemi förstår,
Ej känner så naturens hemligheter
Som jag den ringen: jag den gaf åt henne,
Hvemhelst ock gett er den. Om nu ni vet
Hvem sjelf ni är, så säg att den var hennes
Och med hvad våldsam bragd ni röfvat den.
Hon svor vid alla helgon att hon aldrig
Ifrån sitt finger skulle ringen släppa,
Så framt hon ej åt er den gaf i brudsäng,
Dit aldrig ni har kommit, eller ock
I nöd oss sände den.
Hon aldrig sett den.
Nu ljuger du, så sant jag äran älskar,
Och väcker upp en misstro, den jag gerna
Afvisa ville! Skulle det befinnas
Att du så grymt, – nej, så befins det icke, –
Och dock, jag vet ej, – dödligt var ditt hat,
Och hon är död. Om hennes ögon sjelf
Jag hade lyckt, jag vore ej så säker
På hennes död, som då jag ringen ser.
För honom bort! Hur saken ock sig vänder,
Skall grunden till min misstro dock ej spörjas
Fåfänglig vara; hittills har jag fåfängt
För liten misstro haft. – För honom bort! –
Det skall ransakas.
Om ni först bevisar
Att ringen henne tillhört, kan ni ock
Bevisa lätt att jag har äktat henne
I Florenz, der hon likväl aldrig varit.
Mig snärja hemska tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
