Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benv.
Ej sucka; nej! Men säga mig på allvar.
Bed då en sjuk sitt testamente göra;
Det ljuder qvalfullt i den qvaldes öra. –
På allvar, frände, älskar jag en qvinna[1].
Jag träffade då rätt, som nämnde kärlek.
En dråplig skytt! – Och skön är den jag älskar.
Ett mål, som lyser skönt, är lättast träffadt.
Der sköt du bom! Dianas hug hon fått
Och kan ej träffas af Cupidos skott.
På härdad kyskhets pansarskrud hon liter,
Och ej på henne Amors barnpil biter.
Hon slår tillbaka kärleksböners storm
Och djerfva blickars här och öppnar ej
Sin famn för guld, som helgon kan förföra.
O, rik på skönhet, är hon arm deri,
Att, när hon dör, är hennes skatt förbi.
Hon vill då oförmäld till död-dar vara?
Ja, och hon slösar då hon så vill spara;
Ty skönhet, som ej gifver kärlek gärd,
Tar skönhetsarfvet från en efterverld.
Hon är för skön, för vis, för visligt skön
Och offrar mig för att få himmelsk lön;
Hon afsvor kärlek; och det lif är död,
Som nu jag lefver, se’n den eden ljöd.
Lyd mig: förgät att tänka mer på henne.
O, lär mig då förgäta ock att tänka!
Gif dina ögon frihet: fäst din blick
På andras skönhet.
Ack, det vore ju
Att fästa hennes mer i bättre minne!
De lyckliga, de svarta maskerna,
Som kyssa skona damers hvita pannor,
Påminna blott om skönhet, som de gömma.
Ej den med blindhet slagne kan förgäta
Förlorad syns klenod: ja, visa mig
En qvinna öfvermåttan skön; dess fägring
Är blott ett intyg, der jag läser hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
