Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ofta straffas hon af Mab med munsår,
När andedrägten luktar af pastiller.
Än far hon i galopp på hofmans näsa;
Då vädrar han i drömmen opp en titel:
Än med en borst af tiond-gris hon kittlar
En prost i näsan då han tar sin lur;
Då drömmer han om bättre pastorat:
Än kör hon öfver nacken på en krigsman;
Då drömmer han om knif på oväns strupe,
Om brescher, bakhåll, spanska klingor, klunkar
Fem famnar djupa: – bäst det är, så hör han
I drömmen trumslag, spritter opp och vaknar
Och svär en tu’ll tre böner till i ångsten
Och somnar in igen. Se det är Mab,
Som sammantrasslar hästars man om natten
Och gör martofvor uti osnyggt hår,
Som, när det redes ut, stor ofärd bådar.
Hon är den maran, som, när flickor ligga
På ryggen, plägar rida dem i sömnen
Och lär dem så att dragas med sin verld;
Hon är det –
Tyst, Mercutio, jag ber!
Du talar om ett intet.
Ja, om drömmar,
Som äro foster af en tanklös hjerna
Och aflade af toma fantasier,
Så tunna som den klara blåa luften
Och flygtigare än den vind, som kär
Kring barmen på den frusna norden kryssar,
Men susar snart förtretad derifrån
Med pannan vänd mot dagguppljummad söder.
Den vinden blåser bort oss från oss sjelfva;
Supén är slut; vi komma visst för sent.
För tidigt, fruktar jag. Mig anar ondt,
Ett något, som ännu bland stjernor hänger,
Men som sin olycksdigra färd begynner
Med denna nattens fröjd och jagar ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
