Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom.
Är hon en Capulet?
O Gud, mitt lif är då en oväns rätt!
Kom, låt oss gå; snart slutas festens fröjd.
Ack ja; det ökar blott min smärtas höjd.
Nej, mina herrar, bryt ej opp så tidigt;
En tarflig måltid redan är i ordning. –
Får jag ej vara envis? Nå, god natt,
Jag tackar er, J ädle herrar, alla.
Mer facklor hit! Kom, låt oss gå till sängs.
(Till andra Capulet).
Kom, hedersgubbe, det är sent på natten;
Jag går och lägger mig att sofva.
Amma,
Kom hit! – Hvem är den unga herrn der borta?
Tiberio den gamles son och arfving.
Än han, som nu går ut igenom dörr’n?
Jag tror, det är den unga herr Petruchio.
Än han dernäst, som inte ville dansa?
Det vet jag ej.
Gå, fråga hvad han heter. –
Om ödet honom re’n en maka gaf,
Skall visst min brudsäng bäddas i min graf.
(Kommer tillbaka).
Hans namn är Romeo, en Montague,
Den enda sonen af er stora ovän.
Ett gränslöst hat en gränslös kärlek tändt!
För snart jag sett, för sent jag honom känt.
Hur underbart, att kärlek mig skall dömma
Att för min enda dödsfiende ömma!
Hvad var det der?
Ett rim, som nyss jag lärde
Utaf min kavaljer.
På stund! – Se så!
När alla andra gått, få vi väl gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
