Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 1 - Romeo och Julia. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vore som det kunde: min besvärjning
Är fin och hygglig: i hans skönas namn
Jag hjelper honom upp med min besvärjning.
Kom, han har gömt sig bakom dessa träden,
Der han med däfna natten håller sällskap:
Hans blinda kärlek bäst dess mörker tål.
Är kärlek blind, förfelar den sitt mål.
Nu lär han huka under träden der
Och önska att hans mö den frukten vore,
Som flickor tassla om på tu man hand.
God natt, bror Romeo! Till kojs jag kryper;
I denna fältsäng är för kallt att sofva.
Kom, låt oss gå!
Ja, platt förgäfves är
Att söka den, som icke vill bli funnen.
Den ler åt ärr, som aldrig känt ett sår.
(Julia visar sig i ett fönster).
Men tyst, hvad strålar genom fönstret der?
Det östern är, och Julia är solen! –
Gå upp, du sköna sol, och döda Luna,
Som re’n är sjuk och blek af harmsen afund,
Att du, som hennes tjenarinna är,
Är mycket, mycket skönare än hon.
O, tjena ej den afundsamma längre!
Lägg af den kyska månans bleka färger,
Blott dårar bära dem, o, lägg dem af! –
Det är min hjertanskär, det är min flicka:
O, att hon visste att hon vore det!
Hon talar, fast hon säger intet; – intet?
Jo, hennes öga talar; jag vill svara. –
Jag är för djerf; hon talar ej till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
