Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom. Friskt mod, min vän! Såret kan icke vara betydligt.
Merc. Nej, det är icke så djupt som en brunn och
icke så bredt som en kyrkdörr; men det är jemt opp
så mycket som jag behöfver. Fråga efter mig i morgon,
så skall du få se hur gravitetisk jag är. Nu har jag
fått min peppar. Åt fanders med båda edra slägter! –
Anfäkta, att en hund, en råtta, en katt skall så klösa
en karl ihjel! En skräfla, en skojare, en krabat,
som fäktar efter räkneboken! Hvad fan hade du att
göra emellan oss båda? Jag blef sårad under din arm.
Rom. Jag tänkte ställa allt till rätta.
Merc.
Ack, hjelp mig under tak, Benvolio –
Jag svimmar – hin besitta edra slägter!
De gjort kalas på mig åt maskarna.
Jag har bekommit mitt, och grundligt till;
Fördömda slägter!
Denna unga ädling,
Vår furstes frände och min egen vän.
För min skull fått sitt banesår; min ära
Af Tybalts hån är fläckad, samma Tybalt,
Som, för en timma sedan, blef min frände.
O Julia! Din skönhet gjort mig qvinlig
Och nedsmält kraftens stål uti min själ.
O Romeo, Mercutio är död!
Hans käcka ande svingar nu mot himlen,
Föraktande för tidigt stoftets verld.
En olycksdag har i sitt följe fler;
Nu sorg är börjad, snart det kommer mer.
Der kommer Tybalt åter rasandes.
Han lefver, jublar! Och min vän är dräpt!
Far hän till himlen, eftergifna saktmod,
Och ilska, med din eldblick, led mig du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
