Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 1 - Romeo och Julia. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi Romeo ifrån vår stad förvisa.
Ert kif har många sorger åt mig födt,
Mitt eget blod i edra tvister blödt;
Men jag så skarpt vill straffet kräfva ut,
Att min förlust skall ångra er till slut.
Ej sådant ofog någon miskund röner:
Här hjelpa hvarken tårar eller böner.
Förnimmen domen: Romeo skall bort,
Och gripes han, så blir hans lifstid kort.
För liket undan! Lären lagen vörda:
Förlåta mord ej bättre är än mörda.
Sträck ut, sträck ut, med gnistorna kring hofven,
Du solens spann, och flyg till Phoebi boning!
En sådan kusk, som Phaeton, er skulle
Med piskan jaga ned mot vesterns rand
Och föra plötsligt dunkel natt på fästet. –
Drag tätt sparrlakanet kring kärleks fröjder,
Du stilla natt, och rymmarns öga lyck, [1]
Att Romeo må smyga i min famn! –
Ty kärlek, lyst af egen fägrings skimmer,
I mörkret ser; och är den också blind,
Så trifs den bäst i natten. – Hulda natt,
Du tuktiga, svartslöjade matrona,
Lär mig den strid der öfvervunnen segrar,
Den ljufva striden mellan rena hjertan.
Skyl med ditt svarta släp det vilda blod,
Som slår och flaxar [2] rundt om mina kinder
Tills kärlek, nyss så blyg, blir djerf och ser
Att trogen kärleks fröjd var idel oskuld.
Kom, natt! Kom, Romeo, du dag i natten,
Mer hvit än nyfälld snö på korpens vinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
