Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg nu, min far, att landsflykt ej är döden.
Har du ej färdigt gift, ej slipad knif,
Ej annan bråddöd, huru stygg som helst,
Att mörda med, än just med detta biltog?
Ha, munk! Det ordet tjuts i helvetet
Af de fördömda; huru har du hjerta,
Du andans man, du synd-aflösare,
Du fromme biktfar, hederlige vän,
Att sarga mig med detta ordet biltog?
Vanvetting, låt mig blott ett ord få säga.
O, du vill tala än en gång om landsflykt!
Jag vill ett värn mot detta ord dig gifva;
Motgångens helsomjölk, filosofi,
Den skall dig trösta, fast du biltog är.
Ha, biltog än en gång! Filosofi!
Åt fanders all filosofi, om ej
Den kan en Julia skapa, flytta städer
Och häfva furstedom; den hjelper ej,
Den duger ej, nej tala icke mer.
Jag ser, att dårar inga öron hafva.
Hur skulle de ha öron, när de vise
Ej hafva några ögon?
Låt mig tala
Och öfverlägga med dig om din ställning.
Du kan ej tala om hvad du ej känner. –
Om ung som jag du vore, – Julia din
För knappt en timma sedan, – Tybalt dödad, –
Som jag betagen och som jag förvist,
Då kunde först du tala, kunde slita
Ditt hår och kasta dig som jag till jorden,
Att taga måttet af din snara graf.
Stå upp! Man klappar. Göm dig, Romeo.
O, nej! Så framt ej mina jemmersuckar
Som töcken stiga ur mitt qvalda bröst
Och skyla mig för alla spejarblickar.
Hör hur man klappar! – Hvem är der? – Stig upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
