Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 3 - Romeo och Julia. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom.
Om alla fröjders fröjd ej ropte mig,
Hårdt vore det så brådt att lemna dig!
Farväl!
Så mycken sorg har träffat oss, herr grefve,
Att vi ej hunnit tala vid vår dotter.
Ty, ser ni, mycket höll hon Tybalt kär;
Så också jag; – nå, en gång dö vi alla. –
Nu är det sent; i qväll hon blir ej synlig.
Minsann, om jag ej fått ett sådant sällskap,
Så låg jag för en timma se’n i säng.
I sorgens tid det är ej tid att fria. –
God natt, min fru! Min helsning till er dotter!
I morgon skall jag veta hvad hon tänker;
I qväll hon stängt sig inne med sin sorg.
Gref Paris, fritt jag vågar gå i borgen
För flickans kärlek; nog hon rättar sig
I allo efter mig: – ja, utan tvifvel.
(Till grefvinnan). Gå in till henne förr’n du går till sängs,
Och säg att grefve Paris älskar henne.
Befall, att hon om Onsdag, hör du det, –
Men tyst, i dag är –
Måndag, bästa grefve.
Ha, Måndag? Godt! Om Onsdag är för tidigt.
Om Thorsdag må det bli. – Om Thorsdag, säg,
Skall hon vid denna ädla grefven vigas. –
(Till Paris). Är ni tillreds? Hvad säger ni om brådskan?
Vi göra intet bråk; blott ett par vänner;
Ty då en nära slägting nyss är mördad,
Så skulle det se illa ut måhända,
Om vi kalaser ställde till, förstår ni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
