Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det der är icke morgons blåa öga;
En hägring blott af Cynthias bleka panna;
Ej heller är det lärkans drill, som klingar
Mot höga himlahvalfvet öfver oss.
Jag dröjer glad, jag har ej håg att gå;
Välkommen, död! Min Julia vill det så. –
Än språka vi, än syns ej dagen gry.
Han gryr, han gryr! O, skynda, fly, o fly!
Det lärkan är, som sjunger der så falskt,
Så oharmoniskt, skorrande och skarpt.
Det sägs att lärkan sjunger ljufva visor,
Men denna visar oss ifrån hvarandra. –
Det sägs att lärkan ögon bytt med paddan, [1]
O, att de också hade röster bytt!
Ty denna röst ju stör vår kärleks möte
Och jagar dagen upp ur nattens sköte.
Du måste gå! Det ljusnar mer och mer.
Ack nej; till smärtans natt det mörknar ner.
Fröken!
Hvad vill du?
Er mor, grefvinnan, kommer till ert rum;
Var på er vakt! Se, natten är ju slut.
(Går).
(Öppnar fönstret). Släpp, fönster, dagen in och lifvet ut!
Farväl, farväl! Ännu en kyss, farväl!
(Ser ut genom fönstret). Ack, har du gått, du hälften af min själ,
Min dyra make! Hvarje dag och timma
Du måste gifva mig från dig ett bud.
Minuterna för mig nu äro dagar.
Ack, så att räkna, blir jag mycket gammal,
Förrän jag ser min Romeo igen!
(Utanföre). Farväl! Ej Romeo försummar sig;
Han skickar trogna kärleksbud till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
