Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jul.
Ack, tror du, att vi nånsin råkas mer?
Det tror jag visst; och allt hvad nu vi lida
Skall då oss ämne ge till ljufva samtal.
O Gud! Jag har en själ, som ofärd anar;
Jag tycker just jag ser dig stå der nedre
Liksom ett lik på bottnen af en graf;
Min syn bedrar mig, eller är du blek.
Så, älskade, du synes mig jemväl:
Af sorgen dricks vårt blod; farväl, farväl!
(Går).
Ack, lycka, lycka! Flygtig kallas du;
Om så du är, hvad vill du då med honom,
Som idel trohet är? Var flygtig, lycka!
Då hoppas jag, att länge ej du håller
Min älskling qvar, men sänder honom åter.
(Utanföre scenen). Min dotter, är du uppe?
Hvilken ropar?
Är det min mor? – Har hon så sent ej gått
Till hvila, eller steg hon upp så tidigt?
Af hvilken egen orsak förs hon hit?
Hur är det, Julia?
Jag mår ej väl.
Alltjemt i tårar öfver Tybalts död?
Vill du med gråt ur grafven honom skölja?
Om det du kunde, fick han dock ej lif.
Låt derför bli; en måttlig sorg bevisar
Ej brist på kärlek, men för mycken sorg
Bevisar ofta brist uppå förstånd.
Ack, låt mig gråta vid så smärtsamt slag!
Då smärtar slaget dig; den vän, du sörjer,
Ej känner det.
Men jag det känner så,
Att jag väl evigt skall min vän begråta.
Att han är död dig säkert smärtar mindre,
Än att den skurk, som mördat honom, lefver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
