Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
All lifskraft; pulsen hejdar sig och stannar,
Och ingen värma, intet andedrag
Förråder att du lefver; kindens rosor
Och läpparnas till aska falna bort;
Ditt ögas förlåt faller som då döden
Förseglar lifvets dag, och hvarje lem,
Beröfvad styrsel, kraft och smidighet,
Skall synas styf och stel och kall som döden.
I detta lånta sken af skrumpna döden
Förblir du fulla två och fyrti timmar
Och vaknar se’n som från en ljuflig sömn.
När nu om morgonen din brudgum kommer,
Att väcka dig ur hvilan, är du död.
Då bärs du, som det brukas här i landet,
I högtidskläder på en öppen bår,
Till detta gamla griftehvalf, der alla
Af ätten Capulet begrafna äro.
Men under tiden skickar jag ett bref
Till Romeo och yppar denna plan;
Han skynndar hit; vi skola båda vaka
Hos dig till dess du vaknar; samma natt
Skall Romeo till Mantua dig föra.
Så kan du räddas från den skymf, dig hotar,
Om ej af vankelmod och qvinlig fruktan
Din kraft förlamas, då du handla skall.
Gif hit, gif hit! O, tala ej om fruktan!
(Ger henne flaskan). Se der! Var stark i ditt beslut och lycklig!
Jag skickar nu en munk till Mantua
Med bref.
O kärlek, kom, att kraft mig gifva!
Och kraften sedan skall min räddning blifva.
Farväl, min dyre fader!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
