Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu äger himlen henne hel och hållen,
Så mycket bättre för det vackra barnet.
Er del ni kunde ej för döden skydda,
Men himlen vårdar sin i evigt lif.
Ert syftemål var hennes högre lycka;
Att höja henne upp er himmel var,
Och nu ni gråter, då hon blifvit höjd
Högt öfver molnen, högt som himlen sjelf!
Ni älskar ej er kära dotter rätt,
Då så ni rasar när hon salig blifvit:
Ty icke den en lycklig maka är,
Hvars äktenskap blir långt i tiden här,
Men den, som tidigt vigs vid evigheten.
Nu hämma edra tårar, blomsterströ
Det sköna liket, bär det nu till kyrkan
I högtidskläder, så som bruket är.
Naturen kräfver gråt när smärtan sårar,
Dock ler förnuftet åt naturens tårar.
Allt hvad vi ordnat för en glädjens fest
Förvandlas nu i sorgens svarta ståt:
Vårt strängaspel till klockors dofva ringning,
Vårt bröllopsbord till dystert grafölsgille,
Vår jubelsång till hemska klagopsalmer,
Och brudens krona till en krans på kistan.
Allt, allt förvandlas till sin motsats nu!
Gå, ädla herre! – Min grefvinna, gå!
Ni ock, gref Paris! Alla sig berede
Att följa detta sköna lik till grafven. –
Ni himlens vrede väckt med syndigt dåd;
Försonen den med lydnad för hans råd!
Ja, in med piporna, godt folk! Ni ser,
Med sakerna är här just ej så helt.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
