Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. IV, 5 - Romeo och Julia. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ert ställe. Det heter: "musikanten med sin
silfverklang," derföre att sådana birfilare som ni
sällan få guld för sitt spel.
Musiken med sin silfverklang
Till hopp och tröst mig genast höjde.
(Går sjungande ut).
Om jag får sömnens smicker-öga tro,
Så bådar drömmen mig en fröjdfull nyhet.
Lätt sitter bröstets drott uppå sin thron; [1]
Ett sällsynt lefnadsmod mig hela dagen
Ur stoftet lyfter upp med glada tankar.
Jag drömde, att min maka fann mig död –
En sällsam dröm, som lät den döde tänka –
Och kysste sådant lif på mina läppar,
Att jag stod upp igen som kejsare.
Ack, huru ljuf är kärlek sjelf att njuta,
Då re’n dess skugga är så rik på fröjd!
(Balthasar kommer).
Ett bud ifrån Verona! – Nå, Balthasar,
Du har väl bref till mig ifrån Lorenzo?
Hur mår min hustru? – Är min fader frisk?
Hur mår min Julia? Än en gång jag frågar,
Ty allt är godt, om hon sig finner väl.
Ja, hon sig finner väl, – allt är då godt. –
I fädrens grifthvalf slumrar hennes kropp,
Och hennes ande lefver nu bland englar.
Jag henne sänkas såg i fadrens grift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
