Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du som i bredd med mig blef skrifven in
Uti ett bistert ödes bok! Jag sänker
Nu ned dig här uti en herrlig graf. –
En graf? Nej, ett palats, du slagne yngling!
Ty Julia hvilar der och hennes skönhet
Gör hvalfvet till en festsal, full af ljus.
Nu ligg der, döde, af en död begrafven! –
(Han lägger Paris i grafven).
Hur ofta klarnar icke menskan upp
I dödens stund! Då säger sköterskan,
Att det är lifvets sista glimt, som tindrar.
Så tindrar nu för mig. [1] – Min brud, min maka!
Fast döden sugit ut din andas honung,
Så har han intet mot din fägring mäktat.
Än är du ej besegrad: skönhets fana
I purpur viftar på din mun, din kind,
Och dödens bleka flagg ej hissats der. –
O Tybalt, du, i blodig svepning der,
Hvad större tjenst kan jag bevisa dig,
Än att med samma hand, som drap din ungdom,
Förkorta dens, som var din fiende?
Förlåt mig, frände! – Dyra Julia,
Hvi är du än så skön? Ack, skall jag tro,
Att blodlös död förälskat sig i dig,
Och att det skrumpna spöket gömt dig här
I mörkret för att bli hans älskarinna?
Jag räds det; derför stannar jag hos dig
Och lemnar aldrig detta nattens hem;
Här, här jag vill med maskarna förblifva,
Som äro dina kammarjungfrur; här
Jag bygger mig en evig hvilostad
Och skakar från min lefnadströtta skuldra
Min olycksstjernas ok. J ögon, skåden,
J armar, famnen nu för sista gången!
J, mina läppar, andedrägtens portar,
Beseglen med en laglig kyss för evigt
Min skuldförskrifning åt den ockrarn döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
