Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kommer han, att nedrigt skymfa liken; –
Men jag vill häkta honom. – (Stiger fram). Montague,
Håll upp med detta nidingsverk, din usling!
Hvem drifver hämd utöfver dödens gräns?
Fördömda skurk, jag manar dig i häkte;
Lyd, följ mig, ty du måste dö.
Ja väl,
Det måste jag; fördenskull kom jag hit.
Ack, reta icke en förtviflad man!
Fly, goda yngling! Tänk på dessa döde;
Låt dem dig skrämma! Hör, o hör mig, yngling!
Du hopar än en synd uppå mitt hufvud,
Om du till raseri mig retar; gå!
Vid Gud, jag älskar dig långt mer än mig,
Ty mot mig sjelf beväpnad kom jag hit.
Ack, dröj ej; skynda! Lef och prisa mig,
En galning, som af nåd vill rädda dig.
Jag trotsar dina böner och ditt hot,
Och häktar dig, missdådare, på stället.
Du trotsar mig? – Nå väl, håll åt dig, pojke!
Min Gud, de fäkta! – Jag vill ropa vakten.
(Går).
O, jag är dödens! – (Faller). Om du är barmhertig,
Så lägg mig jemte Julia i grafven.
(Han dör).
Ja väl, det vill jag. – Låt mig se hans anlet:
Mercutios ädla frände, grefve Paris! –
Hvad var det som min tjenare förtäljde
På vägen hit, fast ej min qvalda själ
Gaf akt uppå hans ord? – Jag tror, han sade
Att Paris skulle äkta Julia.
Var det ej så han sade? Drömde jag
Kanhända? Eller tror jag i min yra
Att så det var, för det jag hörde honom
Om Julia tala? – O! Gif mig din hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
