Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Täcks nu ers höghet gå till stats-bestyren –
Om jag dock heldre tagit upp ett barn,
Än aflat ett! – Kom närmare, du Mohr! –
Här ger jag dig af allt mitt hjerta det,
Som jag af allt mitt hjerta dig förnekte,
Om du ej allaredan hade det. –
Och du, juvel, – det fröjdar mig i själen
Att du är enda barnet, ty din flykt
Mig gjorde visst tyrannisk mot de andra;
Jag lade dem i jern. – Jag har talt ut.
Låt mig nu tala som om sjelf ni talte
Och lägga fram ett domslut, som skall hjelpa,
Liksom en stege, dessa älskande
Upp i er gunst.
När bot ej fins, är det ej värdt att sörja;
Det värsta har ju skett, kan mer ej börja.
Att jemra öfver ondt, som är förbi,
Är att ånyo störta sig deri.
Kan man ej olycks-ödets armar stäcka,
Bör man med tålamod dess kränkning gäcka.
Den stjäl af tjufven, som åt tjufven ler,
Men den bestjäl sig sjelf, som sörjer mer.
Låt Turken då ett tag i Cypern fatta:
Han tar det ej, så länge vi kan skratta.
Den bär ditt domslut lätt, som ensamt bär
Den tröst och maning, som der nedlagd är;
Men den får dras med domen och med sorgen,
Som skall hos tålamodet tigga borgen.
Tvetydiga ä’ slika ordspråk alla,
De duga än till socker, än till galla.
Men ord är ord. Säg mig, hvar står det skrifvit,
Att hjertats sår af örat heladt blifvit? –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
