Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3 - Othello. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hviskar någon gång i Mohrens öra,
Att Cassio är förtrolig med hans hustru –
Han smidig är och enkom danad just
Att misstänkt bli – skapt att förföra qvinnor.
Othello är en rättfram, öppen karl,
Som kallar ärlig den som synes så
Och låter leda sig så lätt vid näsan
Som någon åsna.
Min plan är kläckt! Ur afgrunds mörka sköte
Går detta foster dagens ljus till möte.
Nå, syns från udden någonting på hafvet?
Nej, ingenting; sjön vräker högt i dag.
Jag kan ej mellan himmelen och hafvet
Upptäcka någon seglare.
Mig tyckes
Att stormen ropat gällt till lands; så hårdt
Har stormen aldrig skakat våra tinnar.
Om den har så huserat uppå hafvet,
Hvad ek-skrof kan väl hålla sina fogor
Då hela berg nedsmälta öfver dem?
Hvad tror ni vi få spörja?
Utan tvifvel,
Att ottomanska flottan skingrad är.
Ty ställ er blott på skumbetäckta stranden, –
Den vreda böljan tyckes piska molnen;
Den storm-uppvräkta sjön, med väldig svallvåg,
Tycks spruta vatten öfver karlavagnen
Och släcka ut den fasta polens stjernvakt.
Jag aldrig maken till tumult har sett
På vredgadt haf.
Om icke Turkens flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
