- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tionde bandet /
220 / 32

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helst du kan hitta på, allt efter som tid och
gynnsamma omständigheter gifva dig vid handen.

Rodr. Godt.

Jag. Han är häftig och har ett mycket oregerligt
sinne; det kan nog hända, att han slår efter dig
med sin embets-staf; reta honom till det, du. Mer
behöfs det icke för mig för att få ett litet upplopp
i gång här på Cypern, och den härfvan kan icke redas
på annat sätt, än att Cassio blir afsatt. Så skall
du få en kortare dagsresa till dina önskningars mål
genom de medel, som jag då skall få att befordra dem;
och de hinder skola rödjas ur vägen, utan hvilkas
öfvervinnande vi icke hade skäl att vänta någon framgång

Rodr. Det skall jag göra, om du blott kan skaffa
mig lägligt tillfälle.

Jag. Det skall jag svara för. Möt mig nu
genast på citadellet; jag måste skaffa hans saker
i land. Farväl!

Rodr. Adjö! (Går).

Jag.

Att Cassio älskar henne, tror jag visst;
Hon honom? Mycket troligt och naturligt!
Othello – fastän jag ej honom lider –
Har dock ett ömt och fast och ädelt hjerta
Och blir, det djerfs jag tro, mot Desdemona
God äkta man. Jag ock är kär i henne;
Ej just af lystnad – fastän nog jag kunde
Ansvara för en så förfärlig synd –
Men af begär att hämdens hunger mätta,
Ty jag misstänker att den lystna Mohren
Mig inpass gjort, och tanken deruppå,
Liksom ett långsamt gift, mitt inre fräter;
Och intet kan och intet skall mig lugna,
Förrän vi qvittat – hustru emot hustru.
Slår detta felt, vill jag dock göra Mohren
Så häftigt svartsjuk, att förnuft ej mäktar
Kurera honom. För att göra det
Om blott min usla racka från Venedig,
Den jag i kopplet, har tillreds, kan stå sig –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free