Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oth.
Hvad nu? Hvad nu? Månn’ vi ha blifvit Turkar
Och göra mot hvarandra det som himlen
Förbjuder Ottomanerna att göra?
O, blygens för ett hedniskt kif, J Christne!
Den som sig rör för att sin vrede läska
Ej aktar stort sitt lif. Han dör på fläck. –
Nedtysta klockans larm; den skrämmer ön
Upp ur sin ro. – Nå, hvad står på, god’ herrar? –
Du hederliga Jago, du som står
Dödsblek af sorg, förtälj mig, hvem begynte?
Jag vid din vänskap dig besvär, säg ut!
Jag vet ej. Nyss, helt nyss, de voro vänner,
Så milda mot hvarann som brud och brudgum
När de till hvila gå. Och straxt derefter –
Som om en ond planet dem galna gjort –
Svärd ut, med spetsen mot hvarandras bröst,
De börja blodig lek! Jag kan ej säga
Hur denna underliga trätan börjat
Och hade heldre uti ärlig strid
De benen mist, som fört mig hit till vittne.
Hur kan du så dig glömma, Michael?
Jag ber er, tillgif mig, jag kan ej tala.
Ädle Montano, ni var städse foglig;
Er ungdoms stadga och dess allvar äro
Af verlden kända, och ert namn är stort
I visa männers mun. Hvad har nu vållat,
Att så ni kläder af ert goda rykte
Och kastar bort ert ädla namn för namnet
Af fredsförstörare? – Gif svar på det!
Ädle Othello, jag är farligt sårad;
Er fänrik Jago kan er underrätta –
Jag sparar orden, jag har svårt att tala –
Om allt hvad sjelf jag vet. Dock vet jag ej,
Att jag med handling eller ord förgått mig,
Så framt ej månhet om sig sjelf är syndig
Och sjelfförsvaret en förbrytelse
När våld angriper oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
