Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag.
Jag ser, att ni af lidelse förtärs;
Jag ångrar att jag detta sagt. – Ni ville
Bli öfvertygad?
Ville? Nej, jag vill.
Och kan. Men hur? Hur öfvertygas, herre?
Vill sjelf ni stå bredvid och inspektera
Hur det går till?
Död och förbannelse!
Det vore också kinkigt nog att få dem
Att ge en sådan scen. Förbannadt dumma,
Om fler än deras egna ögon såge
Hur bolstret reddes! Nå? Hur skall man göra?
Hvad skall jag säga? Hur bli öfvertygad?
Omöjligt är att ni får se det der,
Om ock de vore hetsiga som apor
Och brunstiga som getter, eller fräcka
Som druckna tölpar. Likväl säger jag:
Om sannolika ting och starka skäl,
Som leda rakt till sannings dörrar fram,
Er öfvertyga, skall ni nog dem få.
Gif slående bevis på hennes falskhet!
Jag hatar det bestyret.
Dock, då jag gått så långt i denna sak,
Af dum uppriktighet och vänskap narrad,
Så fortfar jag. – Jag låg en gång hos Cassio
Och kunde icke, för en tand som värkte,
Få blund i mina ögon.
Nu sitter själ’n så löst hos vissa menskor,
Att de ej kunna tiga då de sofva;
Till dem hör Cassio.
Han sad’ i sömnen: "söta Desdemona,
Låt oss vår kärlek dölja, vaktom oss!"
Grep mig om handen hårdt och ropade
"Ack, söta kräk!" samt kysste mig så häftigt
Som om han ville rycka upp med roten
Hvar kyss, som blomstrade på mina läppar.
Se’n lade han sitt ben tvärs öfver mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
