Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ge den åt henne. Det är gjordt; gif akt,
Bevara den liksom din ögonsten,
Ty mista eller skänka bort den vore
En ofärd utan like.
Är det möjligt?
Ja visst; uti dess väfnad är magi.
En gammal grå Sibylla, som i verlden
Tvåhundra solhvarf såg, den sömmade
Uti ett anfall af profetisk yrsel.
Invigda maskar ha dess silke spunnit,
Och färgad blef den uti mumie-saft [1],
Som drogs ur jungfru-hjertan.
Är det sant?
Fullt tillförlitligt; göm den derför väl.
Då gifve Gud att jag den aldrig sett!
Ha! Hvarför det?
Hvi talar du så störtande och häftigt?
Förlorad? Borta? Är den ej tillhands?
Gud nåde mig!
Nå?
Ej den är förlorad;
Men, om den också skulle vara det?
Ha!
Förlorad är den ej.
Nå, tag då fram den?
Det kan jag nog, men vill det icke nu. –
Det är en list att leda mig från ämnet;
Jag ber, tag Cassio upp till nåd igen!
Tag hit näsduken straxt; jag anar ondt.
Se så, se så! –
En dugligare karl du aldrig finner.
Näsduken, –
Låt oss nu om Cassio tala.
Näsduken, –
Han, som uti all sin tid
Uppå din vänskap all sin lycka grundat
Och delat dina faror!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
