Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oth.
Näsduken, –
Nu, Othello, har du orätt.
Bort! (Rusar ut).
Är den ej svartsjuk?
Så har jag aldrig skådat honom förr. –
Helt visst bor trolldomskraft i denna näsduk;
Jag högst olycklig är, som den förlorat.
På två tre år utgrundas ingen karl;
De äro magar alla, maten vi.
Snålt oss de sluka; när de blifvit mätta,
De spy oss ut. – Se Cassio och min man!
Det fins ej annan utväg; hon skall göra’t.
Der är hon lyckligtvis; bestorma henne!
Nå, Cassio, hvad har ni för nytt att säga?
Min gamla bön. Jag er besvär, min fru,
Låt mig igenom er bemedlings kraft
Få lif igen och bli försont med honom,
Som jag utaf mitt hjertas innersta
Varmt ärar: – må jag endast uppskof slippa.
Är min förbrytelse så dödligt svår,
Att icke tjenster fordom, ånger nu
Och goda föresatser för en framtid
Hans dyra gunst mig återköpa kunna,
Så är det likväl godt att veta det.
Då skall jag tvinga mig att vara nöjd
Och söka mig en trängre vädjoban
Till lyckans nådebröd.
Ack, ädle Cassio,
Min förbön stämmer icke riktigt nu.
Min man är ej min man; jag känner honom
På anletsdragen blott, men ej på lynnet.
Så sant hvar helig engel hjelpe mig,
Har jag för er, så godt jag kunnat, ordat
Och ställt mig inom skotthåll för hans vrede,
Väckt af mitt fria språk. Gif er tillfreds;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
