Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sid. 1. Första scenen. Shakspeare är alltid
beundransvärd i konsten att öppna sina skådespel,
men inledningen till Romeo och Julia förtjenar
särskild uppmärksamhet för den dramatiska förmåga,
som i densamma är nedlagd. Den har alltid varit
föremål för kännares beundran.
Sid. 8. På allvar, frände, älskar jag en qvinna. Man
hör ofta Shakspeare klandras för det att han i
början af stycket framställer Romeo förälskad i
Rosalina. Det hade varit bättre, tycker man, om
skalden genast låtit Romeo uppträda förälskad i sin
Julia. På en sådan invändning och ett sådant råd till
Shakspeare kan icke annat svar gifvas än detta:
"så hade en medelmåttig skald gjort." Shakspeare
kände menniskohjertat för väl, för att framställa
den unga mannens första obestämda och obesvarade
trängtan såsom den der mäktade afgöra hans väl eller
ve. Kärleken till Rosalina är för Romeo, hjelten i
kärlekens stora sorgespel, en nödvändig och i högsta
mening natursann förberedelse för kärleken till Julia,
som icke hade kunnat framställas i hela sitt djup och
hela sin styrka, utan att skalden på förhand hade
låtit läsaren förstå, hvad skilnad det är emellan
en inbillad kärlek, som "icke kan läsa rent i bok,"
(sid. 34) och en verklig kärlek. Med ett ord, man
har här, som vanligt, klandrat Shakspeare för just
det, som vid närmare eftersinnande förtjenar mesta
beundran.
Sid. 13. Se’n denna tiden är det elfva år. Af denna
vers hafva några kommentatorer velat sluta sig till
att Romeo och Julia uppfördes första gången 1591. Det
kändes nemligen en stark jordbäfning i England 1580.
– Hör, sad’ han, faller du så der på näsan m. m. Dessa
ammans ord äro visserligen icke anständiga,
det medgifves; men de äro fullkomligt i ammans
kärakter. En eftertänksam och med känsla för sann
poesi begåfvad läsare skall utan tvifvel finna, att
de i hög grad bidraga till att fästa uppmärksamheten
på naiviteten och oskulden i Julias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
