Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påpeka dem. Deremot skulle han särskildt, men i största
korthet, vilja fästa läsarens uppmärksamhet på det
mästerliga i kompositionen: på Romeos personlighet,
först kommen till medvetande och mognad genom kärleken
till Julia; på Julias barnsliga oskuld och likväl
glödande hängifvenhet och värma; på Mercutios fint
anlagda karakter, både som motsats mot Romeo och som
taleman för den kärlek, som är blott sinlighet; på
grefve Paris, som, trots all sin ädelhet, älskvärdhet
och skönhet, inför kärlekens ögon är ett intet
emot Romeo; på ammans oförlikneligt komiska person
och stora inflytande i det Capuletska huset; på de
många andra fina drag, genom hvilka skalden låter
åskådaren blicka in i den Capuletska familjens fordna
förhållanden inom sig (jmfr sid. 76) samt slutligen
på munken Lorenzo, celibatären, som skall ställa allt
till rätta, men just genom sin klokskap påskyndar
det straff, som en rättfärdig himmel beredt hatet
genom kärleken. Att grundtanken i Romeo och Julia är
en sådan, synes klart af prinsens ord i slutscenen:
"J hätska fiender, hvar ären J?
Gref Capulet! Gref Montague! Nu skåden
Det straff, som himlen lagt på edert hat;
Af kärlek sjelf är eder glädje mördad!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
