Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som i din barm en dold missgerning bär,
Onäpst af lagen! Göm dig, mördar-hand!
Menedare! Skenhelige, som lefver
I blodskams synd! Skalf så du faller sönder,
Du bof, som under vänskaps larf har lurat
På menskolif! J djupt begrafda synder,
Ur edra skrymslor fram och tiggen nåd
Af denna fruktansvärda rättsbetjening!
Jag är en man, mot hvilken syndadt är
Mer, än jag syndat.
Ack, med hjessan bar!
Här tätt bredvid en hydda är, mylord;
Den kan mot stormen något skydd er låna.
Njut hvila der. Till denna hårda borg –
Mer hård än stenen, som den byggdes af,
Och som helt nyss, då efter er jag sporde,
Ej släppte in mig – vill jag återvända
Och öfva tvång mot karg barmhertighet.
Det börjar gå omkring i mitt förstånd. –
Kom, gosse; huru mår du? Fryser du?
Sjelf fryser jag. – Min vän, hvar är din halmbädd?
Stor konstnär nöden är; den kan förvandla
Det uslaste till dyrbart. – Hvar är hyddan? –
Du stackars skälm och narr, utaf mitt hjerta
En bit är qvar, och den beklagar dig!
Och den, som är klen till förståndet, gud’nås,
Hållilå, uti storm och i regn,
Får hålla till godo med hvad som bestås,
Ty regnet det regnar hvar eviga dag.
När prest är mer i ord än sak,
När bryggarns malt af sjön har smak,
När skräddarn råd hos junkern finner,
När kättjans barn, ej kättarn, brinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
