Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. III, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är fatt med hennes hjerta. Månntro det går
naturligt till, att man blir så der stenhjertad? –
(Till Edgar). Er, min herre, underhåller jag bland
mina hundra riddare; jag tycker bara inte om snitten
på edra kläder. Säkert svarar ni mig att klädedrägten
är persisk[1]; men låt ändå göra om den.
Kent.
Min konung, lägg er, hvila er en stund.
Kom hit, min vän; hvar är min herre, kungen?
Här. – Stör ej honom: hans förstånd är borta.
Min vän, tag honom uti dina armar;
Nyss har jag sport ett anslag mot hans lif,
Här är en bår, lägg honom ned på den
Och far till Dover, hvarest du skall finna
Beskydd och tacksamhet. Lyft upp din herre;
Om här du sölar, äro ditt och hans
Och allas deras lif, som skydda honom,
Förlorade. Fort! Bort med honom! Följ mig,
Du skall få proviant och skyndsam fortkomst.
Den underkufvade naturen slumrar.
Ljuf balsam vore säkert denna sömn
För dina sjuka sinnen, som väl knappast,
Förutan sådan lisa, kunna botas. –
(Till narren). Kom och hjelp till att bära bort din herre,
Lägg icke händerna i kors!
Bort! Bort!
När vi en förman se med nöden kämpa,
Lätt sorgen öfver egen nöd vi dämpa.
Den lider mest, som qvalen ensam bär
Och fjerran från all fröjd och hugnad är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
